Killar och bilar...
Är det inte bensin stopp så är det fortkörnings böter och trasiga bilar.. Men ingenting var faktiskt mitt fel denna gång.
Fortkörningen stod min man för. Och hur man kan missa att en polis motorcykel föjler efter en i flera km det är lite obegripligt.
Men det lyckades min man med. Han åkte väl rätt lagligt när det var 70. Sen när hastighets begränsningen sjönk till 50 saktade inte min kära man ner nåt på farten. Så polisen följde med ända hem på gården. Och gav Magnus en fin böter på 2400 kr. Och inte var han lessen för det. Nästan att han tyckte det var lite fränt att polisen hade följt med ända hem.
Jo skit fränt...
Och den där lite trasiga bilen gäller vår vän Olle. Han bor vanligtvis i Karlstad nu för tiden. Men just igår tisdag var han på väg hem till Edsbyn för att hälsa på.
Magnus hade pratat med honom tidigare på dagen och då hade han berättat att han skulle nog vara i byn vid kl 23.
När kl är 23:30 och jag och Magnus har gått upp och lagt oss i sängen och har precis valt film. En gammal Beck film blev det denna kväll. Och vi har väl hunnit se typ 30 min på den..och vi börjar tycka att filmen är ju faktiskt ganska spännande =)
Då ringer telefonen..och det är Olle. Han har fått fel på bilen, i Furudal..
Så vad säger man när en bekymrad Olle ringer och frågar om vi kan komma och hjälpa dom. Inte säger man nej då.
Så självklart klev vi upp och klädde på oss och satte oss i bilen och åkte på en gång.
Vi var väl framme i Furudal vid 00:15. Sen bogserade vi hem dom. Det är ju spännande att ut och åka bil mitt i natten oxå =) Jätte spännande att åka typ 6 mil i 50km/h =)
Men vi är väl skyldig Olle hur mycket som helst egentligen. För han var marskalk på vårt bröllop. Så han var med och gjorde den dagen till ett oförglömligt minnen för oss.
Åå..himla klant Anna...
Som det där med minnet tex. Det är ju inte alltid på topp tyvärr..
Då till min historia..
Jag sitter i bilen på väg hem från jobbet denna soliga onsdags eftermiddag. Jag har slutat jobbet kl 18. Så det är ju flera timmar av kvällen kvar. Och jag har nyss pratat med Magnus. Så han står hemma och lagar mat nu. Så jag ser fram emot en mysig middag med min man.
Men icke.. När jag har ca 1 mil kvar hem börjar bilen hoppa lite konstigt. Och jag är inte sen att förstå att den där blinkande lampan som varnar för att man har lite lite bensin i tanken absolut inte är trasig.
Utan den fungerar precis som den ska. Den började ju i och för sej varna redan igår. Men optimist som jag är, tänkte jag att man klarar att åka från jobbet, till jobbet och hem igen. Men så långt kunde man visst inte åka på reserv tanken.
Himla skit. Fy vad klantig jag är.
Så det var bara att ringa efter Magnus. Så efter ca 30 min kommer han. Och då har jag redan hunnit ringa han två gånger och varit upprörd över varför han inte kommer nån gång. Och han hade tydligen åkt runt halva Edsbyn och letat en dunk.
Och när han väl kommer, är det första han säger: -Jag måste åka ner till Alfta och tanka. För jag har glömt plånboken hemma.
Och då tycker jag att han är en klant. Men han påpekar rätt snabbt att jag ska nog inte säga så mycket om att vara klantig.
Och en liten poäng har han nog i det...
När vi kommer tillbaka till bilen efter att vi har tankat i bensin i dunken, är jag alldeles snurrig i huvet. För den fantastiska dunken som Magnus lyckats låna var det inget lock på. Bara ett ihop knölat papper, som han tryckt i dunken. Och för att inte dunken skulle tippa. Så fick den sitta i framsätet. Så frun fick sitta i baksätet, med huvet utanför fönstret. Så hon inte skulle få andnöd helt av bensin ångorna..
Så nu tänker jag att det är väl bara att tömma i bensinen i bilen. Och åka hem. Men det var visst lättare sagt än gjort det..
För det första hade Magnus bara lyckats hitta en vanlig, rak tratt. Och den nådde ju inte ner till det där hålet i tanken. Så den kunde ju inte trycka undan det där lilla locket som sitter nere i tanken..
Och det upptäckte han först efter ett tag. Och då hade min kära man lyckats hälla bensin över hela mina skor, så jag tappade humöret.
Så Magnus ber vänligt men bestämt att jag ska gå och ställa mej en bit bort, och inte prata eller störa, utan bara stå där och låta han sköta det här.
Magnus kommer iaf på att han måste hitta nåt som han kan trycka ner det där lilla locket med. Så han springer ner i diket och börjar leta efter en lagom pinne.
Så vi måste ha sett rätt fåniga ut. För där står vi..Magnus håller i tratten med en pinne i. Och jag tömmer bensin från dunken i en liten plast burk. Sedan häller magnus i bensinen i tratten, som lyckligtvis hamnar i tanken.
Och vi kan åka hem =)
Så det blev visst ingen god middag med min man denna kväll. Utan jag fick micra stuvade makroner när jag kom hem..mums..
Tänk om jag kunde vara gravid igen nu..
Usch..lite tragisk läsning.. Jag tycker det låter så hemskt och eländigt när dom beskriver vad dom gått igenom.
Nästan så jag inte fattar att jag själv har gått igenom samma sak. Men jag tycker faktiskt inte att det är så hemskt ändå. Även om jag till viss del tycker det är jobbigt. Tomheten är värst..
Men när man läser om andra som har gått igenom detta. Så verkar en del ta det jätte hårt. Att dom blir helt deprimerade.
Och jag lider verkligen med dom som känner så. För jag kan ju ändå förstå hur dom känner.
Jag och Magnus pratade om att vi skulle ta det lugnt nu i sommar iaf. Och inte tänka så mycket på att vi skulle försöka bli med barn igen. Att vi kanske skulle börja bebis verkstan till hösten igen istället.
Men nu känner vi båda två att vi verkligen vill bli med barn så snart som möjligt. Så jag hoppas verkligen att det redan finns en liten knodd där inne i magen nu.
Jag har läst om så många på FL som har lyckats på en gång efter ett MF. Så vi håller verkligen tummarna att det även är så för oss.
Jag har en jätte märklig känsla, att jag faktiskt skulle vara gravid nu. Men det kan ju lika gärna vara inbillning, för att jag så gärna skulle vilja att det var sant. Men jag har samma känsla nu som jag hade när jag var gravid tidigare. För då bara visste jag att jag var med barn. Jag testade ju då på BIM-2 då. Och då var det ju ett + =) För jag bara kände att det var så. Hoppas att den känslan stämmer nu oxå.
Men det är ju bara att vänta och se..
En låång och regning dag
Nu är dagens arbetspass snart över. Jag jobbar mellan 12-20 idag. Och det har varit riktigt lugnt på telefonerna idag. Jag har tagit 29 samtal på 8 timmar. Så det har inte varit många per timme det inte.. Fast nästan hellre det, än att det är tok stressigt.
Så jag har suttit här inlindad i min fleece filt och tittat på regnet.
Måste kanske komentera gårdagens aktivitet oxå, frisbee golf. Det var riktigt roligt. Även fast jag tog på mej att komma sist. Men jag ska dit och öva några gånger till så =) Så det måste ju bli bättre iaf. För maxpoängen man kan få på en runda är 9x7=63 poäng. Och jag fick 61..grr.. Och jag som hatar att vara dålig. Men, men jag höll humöret uppe ändå =)
Så nästa gång ska jag vara bättre än så iaf.
Ikväll händer nog inte mycket.. Jag ska hem och mysa med små tassarna =) Och sen skulle Malin komma en sväng och titta på katterna. Kanske att hon ska ha en av dom, Drutten.
Så jag hoppas det. För det känns ju skönt om det är nån man känner som tar mina älskade små tassar.
Dom är så grymt söt, så jag fattar inte hur jag ska kunna slita mej ifrån dom.
Måste bara säga oxå..att jag vet att jag är tråkig som inte lägger in några bilder. Men jag har ingen kamera. Den vi hade vill visst inte fungera längre. Så jag försöker tala i åt Magnus att jag fyller ju faktiskt år snart. Och då skulle det inte göra ont om jag fick en ny kamera =)
Så det är väl bara att håll tummarna att han har fattat den vinken
Nära att säga upp mej...
Men anledningen var att jag har ett projekt här på jobbet som jag tycker är jätte jobbigt. Piss, skit svårt och jag fattar verkligen ingenting. Så det blir bara fel med allt jag gör där. Och jag tycker ínte om att göra fel.
Jag tycker det är jätte jobbigt när jag inte kan.
Och eftersom min chef har semester så gick jag in till en av dom andra cheferna här på jobbet och grät en skvätt.
Skönt att min chef har semester då, så hon slapp sitta och lyssa på mej när jag var arg och lessen. Det har hon fått göra ett antal gånger ändå. Så hon blev förskonad från det den här gången iaf.. =)
(men tack Ida, du är en jätte bra chef. Tack för att du orkar med mej när jag är arg och lessen och skriker..)
Men det ordnade sej iaf idag. Jag grät en skvätt till, fräste näsan några gånger, bröt ihop och gick vidare.
Och så ordnade chefen här så jag slipper det där projektet ett tag framöver. Tack snälla för det.
Nu är det fredag kväll och kl är 17:45. Så jag jobbar 15 min till. Sen ska jag hem och umgår med familjen. Vi ska iväg och spela frisbee golf. Jag har aldrig gjort det tidigare..så det ska bli skoj =)
Hoppas det inte kommer gå skit dåligt för mej..för det finns risk att jag blir lite sinnig då..
Sen blir det sova, och upp och jobba imorgon igen..jippi..
Tillbaka på jobbet igen
För det har varit jätte skönt att vara hemma i tre veckor.
Bara ta hand om varandra. Och renovera huset och pyssla hemma. Det vi har gjort hemma nu på dom här tre veckorna, det har vi inte fått gjort på ett halvår annars.
Jag tror att vi har bearbetat det som har hänt med att jobba och göra fint hemma. För vi har gjort allt trädgårds arbete man kan hitta, byggt räcke på altanen, möblerat om i tre rum och lagt golv och tapetserat i två rum.
Och jag tror att det har varit bra för oss. För då har vi fått tänka på nåt annat. Men vi har ju inte hållt på så här för att förtränga det som hänt på nåt sätt. Vi har ju ändå pratat med varandra om hur vi känner och tänker och så..
Men jag tror att vi har kanske lite undermedvetet tänkt att vi måste försöka få klart huset tills vi verkligen lyckas få en bebis.
Och jag hoppas att det inte är allt för långt bort. Även om varken jag eller Magnus känner nån panik att vi måste lyckas bli med barn just nu.
Även om vi ser positivt på framtiden. Så känner jag att jag inte är på topp nu. Jag är inte den här glada Anna som jag brukar vara. Så det här har nog ändå påverkat mej mer än jag tror.
För jag tycker att det är lite jobbigt att träffa barn, och jag tycker att det är jobbigt att se mina gravida vänner. Jag vill inte känna så. Men tyvärr gör jag det. Men det kanske är en rätt vanlig reaktion ändå..
Jag skulle vilja börja om på nåt sätt. Få ett nytt jobb, göra nåt annat. För det som känns jobbigt nu är att jag bara faller tillbaka i det gamla. Precis som det var när jag var gravid.
Jag har ju bara varit hemma i tre veckor. Sen är jag tillbaka i samma vardag igen. Bara den stora skillnade att jag inte är gravid nu. Så tomheten gör sej mer påmind nu än vad den har gjort tidigare.
Men man kanske får känna så ett tag nu. För det blir ju bra sen=) Framtiden är ljus. Jag har ju Magnus, och det är det viktigaste. Han är bäst. www. jag älskar min man.nu
Jag måste oxå tacka alla som har tänkt på oss. Och som har skickat fina hälsningar och styrke kramar. Det värmer enormt mycket. Tack alla snälla människor där ute. Puss och kram på er
